Om du någon gång blivit ombedd att ”skanna i 300 dpi” och bara nickat är du i gott sällskap. Siffran är ratten mellan en skanning som är skarp och en fil som antingen är suddig eller onödigt stor.

Två ord blandas ihop här. Strikt sett beskriver dots per inch (dpi) skannrar och skrivare, och pixels per inch (ppi) beskriver en digital bild. I vardagen byter folk plats på dem, och myndighetsregler använder ofta det ena eller det andra. Den här sidan behandlar dem som samma idé: hur många små prover av sidan som får plats på en tum.

Vad DPI är

Föreställ dig ett rutnät lagt över en sida. Vid 100 dpi delas varje tum papper i 100 rutor på bredden och 100 på höjden. Vid 300 dpi är det 300 gånger 300. Varje ruta får en färg, så fler rutor betyder finare detaljer: finstilt text förblir läsbar, tunna linjer flyter inte ut, en namnteckning ser ut som en namnteckning.

Haken är storleken. Fler rutor betyder mer data. Att dubbla dpi fyrdubblar antalet pixlar, så filstorlekarna växer snabbt.

Dpi beror också på papperet. National Archives egen skanningsvägledning noterar att dess dpi-tal ska förstås som motsvarande dpi för originaldokumentets storlek.

Hur det ser ut

Här är siffrorna som officiella källor faktiskt anger, med den kontext som gör var och en rimlig att använda.

Situation Vad källan säger Källa
Moderna textdokument som bevaras som permanenta federala handlingar Minst 300 pixlar per tum, i samma storlek som originalet National Archives
Fotografiska kopior, eller papper med fina detaljer Minst 400 ppi, i källans storlek; mer kan behövas National Archives
Passfoto, på papper 2 x 2 tum (51 x 51 mm), hög upplösning, inte suddigt, kornigt eller pixligt Utrikesdepartementet
Passfoto, uppladdning online JPG, PNG, HEIC eller HEIF, 54 KB till 10 MB; använd kamerans högsta kvalitetsinställning Utrikesdepartementet
Att skanna om ett utskrivet passfoto Undvik det; det kan sänka kvaliteten Utrikesdepartementet
Kulturarvssamlingar (museer, bibliotek) Detaljerade federala riktlinjer, tredje utgåvan framtagen 2022–2023 FADGI

Två saker sticker ut. Regeln om 300 ppi är ett minimum för myndigheter som bevarar permanenta handlingar, inte en lag för dina hushållspapper. Och för passfotot anger utrikesdepartementet inget dpi alls. Det bryr sig om att resultatet är skarpt. Om du ändå vill ha räkneexemplet: ett foto på 2 x 2 tum i 300 pixlar per tum är 600 x 600 pixlar, och en sida i US Letter (8,5 x 11 tum) i 300 är 2550 x 3300. Det är matematik, inte ett krav.

Vad du ska spara och hur länge

Dpi är inget dokument, så det du sparar är själva skanningen, i en kvalitet du inte ångrar senare.

  • Skanna en gång, med en inställning som håller. Att skanna om från en dålig skanning kan inte återskapa detaljer som aldrig fångades. För papper du behöver i åratal, som ett hyresavtal, en lagfart eller en skattehandling, använd en inställning nära referenspunkten 300 ppi.
  • Kontrollera läsbarheten, inte bara siffran. Zooma till 100 % och läs den minsta texten. Om du kan läsa den är skanningen tillräckligt bra.
  • Håll koll på filstorleken. Om en portal begränsar uppladdningar, krymp en kopia i stället för att skanna om. En PDF-komprimerare kan göra det medan du behåller originalet i full storlek.
  • Behåll pappersoriginalet när reglerna säger det. Hur länge du ska ha kvar ett dokument beror på vad det är; se vilka dokument du ska spara och hur länge och arkiveringstid.

För steg-för-steg-skanning med mobilen, läs hur du skannar dokument på iPhone. För fotokrav, se passfotoverktyget och dokument som behövs för pass. Om ett foto kommer från en iPhone som HEIC godtar utrikesdepartementet det formatet för förnyelse online.

Relaterade dokument